Annonse
Anmeldelser
Menneske og maskin
Vännerna er et fascinerende forsøk på å forstå hvordan teknologien utfordrer hva det vil si å tenke.
Publisert
Sist oppdatert
Inne i et kuppelformet hovedkontor, en bygning formet som den forhenværende svenske statsministeren Per Albins hodeskalle, regjerer det nye folkhemmets far. Lars Jakobsons roman Vännerna tar oss med til et gjennomdigitalisert Sverige, satt i en samtid der historien har tatt andre vendinger enn de faktiske.
Bak dette nye landet står den polske entreprenøren Janis Rokka, og tittelens «venner» refererer til de menneskelige hologrammene som inngår i hans enorme industrikompleks. Hologrammene kan opptre som stemningsskapende fyllstoff på restauranter, men de kan også tas i bruk dersom du ønsker at bestemor skal forbli sittende i lenestolen og strikke etter sin død. I romanens nåtid opptrer også Rokka selv som en slik informasjonskapsel, etter sin død er han blitt en «venn»; kunstig intelligens-versjonene han konstruerte mens han var i live styrer foretaket slik han selv ville ha gjort. Men kan et hologram egentlig erstatte en levende person?
Vännerna utkom for snart ti år siden, og står igjen som et av de mest fascinerende skjønnlitterære forsøkene på å forstå hvordan teknologien utfordrer hva det vil si å tenke, hva det vil si å ha en bevissthet, ja, å være et menneske.
Gjennom et konglomerat av fortellinger, sitater, dokumentariske og essayistiske passasjer, viser Jakobson at spørsmålet om teknologiens plass i vår tid ikke dreier seg om å tegne opp en tydelig grense mellom menneske og maskin: «Kanske är det inte människan som blir en maskin. Kanske är det maskinen som blir människa. (Och kanske är uppdelningen meningslös. Hur ofta har jag inte sett någon tappa sin mobiltelefon? Och hur ofta har jag då inte sett en panikartad meningslöshet i ägarens ögon när hon inser att telefonen gått sönder och att hon har lämnats till sig själv, avskuren från det förlängda jaget som är nätet och alla vi andra?)»
Isteden retter romanen oppmerksomheten mot hvordan vi alle forhandler med denne halvt utviskede grensen – en forhandling som etter alt å dømme ikke vil bli avleggs med det aller første.
Litteraturkritiker i Morgenbladet.